torsdag 23 oktober 2014

Sammanfattning av tävlingssäsongen 2014


Det kan ju passa bra att sammanfatta vår tävlingssäsong så här på höstens första dag med snöfall över Gårdsbacken...


Fames tävlingssäsong 2014
Trots att Fames sista tävling i Piteå var katastrofdålig så är vi mer än nöjda med henne och hennes tävlingssäsong detta år. Tänk att hon numera kan titulera sig Norrlands näst bästa vallhund, hur bra är inte det? Att hon dessutom också vunnit en stor IK2-tävling med 60 starter och kommit trea på en annan är också något vi är väldigt nöjda med. Det är så stor konkurrens på tävlingarna idag, många duktiga vallhundar med lika duktiga förare gör att konkurrensen är stenhård, det går inte att räkna bort någon som potentiell vinnare längre. Fame var först i Sverige att kvalificera sig till 2015 års SM-kval.



Fame kan titulera sig Norrlands näst bästa vallhund...


Danne är sur...
Jag skrattade åt Danne igårkväll, Fame hoppade som vanligt upp tätt intill honom i tvsoffan, på sin filt och hon tryckte sig nära honom, "Jag är verkligen jättesur på dig Fame", hör jag honom säga... Vaddå? frågar jag, vad har hon gjort? Jamen... hon lyssnade ju inte ett smack på tävlingen i Piteå, svarar Danne som om jag verkligen borde ha förstått varför han var sur på henne. Danne, fortsätter jag, det är flera veckor sedan Piteå, du kan väl inte fortfarande vara sur på henne? Jo, det är jag, svarar han samtidigt som han klappar om henne ömt. För trots att han kanske fortfarande är lite sur på henne så vet jag hur mycket hon betyder för honom... och jag vet hur mycket Danne betyder för Fame. Och förresten så skyller vi Piteå på hormoner, Fame har nämligen börjat löpa... :))


Fame har redan nu kvalificerat sig för nästa års SM-kval...

Varje gång efter Fames fina resultat så har Danne blivit rörd över att hon är såå duktig. Fame älskar nämligen att tävla, hon blir taggad när hon märker att det är tävling på gång. Danne och hon har skaffat sig schyssta rutiner innan start och Danne skrattar ibland åt hennes iver. Han vill gärna att Fame ska få se en duktig hund innan det är deras tur att starta och när han iakttar henne så ser han hur hon följer hunden, hon tittar på föraren, hon tittar på fåren, hon tittar på hunden, hon tittar på grindarna, hon tittar på hunden, hon tittar på föraren och han märker hur taggad hon blir. Det har hänt när han skickar henne på hämtet att det har rykt grästorvor från alla fyra tassar när hon gjort en rivstart för att hämta fåren till husse...


Gimmie visar gärna upp Royals Energypåsar, en portion läckert energitillskott...


Vår typ av vallhund
Med andra ord, vi är galet nöjda över Fames tävlingssäsong. Vilken vallhund hon är...!!! Vi kan lita på henne i alla väder, näää, nu ljuger jag... inte vädret i Piteå... :) Hon gör allt Danne ber henne om och hon gör det gärna. Det vi behöver jobba på med henne är fysiken, konditionen. Vi har märkt i slutet på en tävlingshelg att hon inte riktigt orkar fysiskt och om en vallhund inte fixar det fysiskt så orkar de definitivt inte psykiskt. Vi måste bli bättre på att träna ren kondition med henne... Det får bli utmaningen till nästa säsong, och då mina vänner blir Danne och Fame riktigt farliga... :))



Gårdsbackens Laphroaig, Lime

Limes tävlingssäsong 2014
Så har vi lilla Limpan, Lime. Hon är ju bara ett och ett halvt år och trots det redan godkänd vallhund. Wow, hur bra är inte det? Vi brukar alltid säga att man ska skynda långsamt med sina unga hundar, man ska låta dem mogna fysiskt och man ska definitivt inte ställa hårda krav på dem psykiskt innan de i alla fall är minst ett år gammal. Och det har vi inte gjort med Lime heller, vi har vallat med henne, men hon har fått gått lite för nära djuren, hon har fått vara lite för snabb, så länge inte djuren farit illa. Hon påminner mycket om Fame, hon vill samarbeta och det är så mycket värt, då gäller det bara att se till att de förstår vad man vill att de ska göra för oss som förare.

Limes resultat i vallhundsprovet: här

Lime är en sådan positiv och snäll hund, hon vill så gärna göra rätt. Hon är som sagt ganska lik Fame, men har något mer driv än Fame i samma ålder och det är bara positivt. Vi godkände henne för ett par veckor sedan, ni som följer bloggen har säkert läst inlägget om hennes dag i rampljuset... :)) Denna helg startade vi henne även i en IK1-tävling. Det är hon egentligen inte alls tränad för, hon har inte gjort så många 150 meters hämt och hon har definitivt inte tränat delning, Danne körde några intensivlektioner, i delningens sköna konst med henne, ett par tre dagar innan tävlingen... :))



Lime är precis den typ av vallhund vi önskar...


Limes IK1 debut
Viktigast för oss var att tävlingen skulle vara positiv för henne, hur det än skulle gå och lördagens tävling gick inte bra. Fältet där tävlingen hölls var lite litet och kuperat, så hämtet blev dolt för hundarna och det är Lime definitivt inte redo för. Vad som var lite kul att se var att Danne kunde korrigera henne och hon tog ett nytt vänsterkommando och satte av för att hämta fåren. Hon har förstått vitsen med själva hämtet och det är mycket värt. När hon väl såg fåren så var hon alldeles för nära dem och skrämde igång dem, de började galoppera och drog sig snabbt mot uttaget, Danne bröt, det blev för svårt för en liten orutinerad Lime.

Anledningen till att vi ens anmälde henne till IK1'an var att det var vår vallhundsklubb som arrangerade tävlingarna och vi höll i serveringen och sekretariatet, vi skulle ändå vara där, men frågan var nu om vi skulle stryka henne från söndagens tävling eller om vi skulle låta henne starta...??? Vi valde det senare, Danne var nyfiken på att se om hon lärt sig något från lördagens hämt och glädjande nog så hade hon det. Hämtet så precis likadant ut som på lördagen och nu sprang hon ut, i en fin båge, lite orutinerat tajt men helt godkänd. Upptaget lika orutinerat men också godkänt... Lime fick jobba i framdrivningen, en tacka gled ut till vänster från de andra men Lime lyckades samla ihop flocken igen, det var bra jobbat.

Nej, jag ska inte berätta om tävlingen i detalj, fösningen blev för tung för henne, fåren var ganska tunga och de kände förmodligen att det var en ung orutinerad slyngel som de hade att deala med och utmanade henne rejält. Men Danne och Lime lyckades ta sig runt med fösningen, ett ynka litet poäng var kvar, men klarade däremot drivningen med endast två poäng bort, faktum är att de till och med delade och fick fortsätta till fållan och lyckades även med det sistnämnda. Totalsumman blev låg... men so what...!!!! Lilla Limpan fixade hela banan och alla moment, hon räknar inga poäng och ni kan tro att hon var stolt när vi berömde henne efter hon gått banan. Hon sträckte på sig och såg mallig ut som få... :)) Med vårt beröm så lurade vi henne säkert att tro att hon var dagens bästa hund... :))



-Ge mig lite energi. matte...!!!

Perfekt, precis vad jag behövde... ;))


Supernöjda
Nu går vi till vintervila, supernöjda med båda våra dogs. Att Fame är Norrlands näst bästa vallhund och redan nu kvalificerad för 2015 års SM-kval och att Lilla Limpan numera kan titulera sig godkänd vallhund gör att vi kan vara fullt nöjda över 2014 års tävlingssäsong.


Royal Canin som samarbetspartner
I övrigt så har vi i sommar startat ett samarbete med vår fodertillverkare Royal Canin, det foder vi alltid har givit våra hundar och som vi med stolthet representerar. Ett foder som uppfyller allt vi önskar, ett foder som ger våra hundar maximal energi vid träning och tävling...!!! Ett foder som helt säkert är delaktigt i våra framgångar denna säsong. Vi ser fram emot ett framgångsrikt samarbete med Royal Canin även under 2015.


Nu tar vi vintervila, i alla fall från vallhundstävlingar...


Lime och Fame ska nu få välbehövlig vila... <3


STORT tack...!!!
Vi vill slutligen framföra ett STORT tack till alla vallhundsvänner där ute i landet, tack även till alla djurägare som så vänligt ställer sina djur och marker till förfogande så att vi kan ha vallhundstävlingar, som i sin tur är så viktiga för Border Collien som ras. Vi vill mena att tävlingarna gör att rasen utvecklas och blir än bättre... Även tack till alla vallhundsklubbar som arrangerat tävlingarna... Ni är guld värda!



Väl mött nästa år igen...!!!


gardsbacken@telia.com




Det faller möss från taket...


I början på veckan så körde vi och hämtade balat torrhö. Vi har superbra kontakt med en bonde i en närliggande by som vi köper lite torr hö utav. Han säljer det allra finaste hö. Visserligen utfodrar vi våra tackor med ensilage men vi vill ha ett gäng balar torrhö hemma av lite olika anledningar... Vi ströar under fåren med hö, hönsen får torrhö i sina reden, gässen går på hö och den här tiden, när fåren fortfarande går ute så känns det bra att sticka åt dem en bal med torrhö lite nu och då och dryga ut det ibland frostiga betet...


Vi har hängt upp massvis med kornkärvar i taket...

Vi kör hö't i hästtransporten, den är som gjord för att transportera höbalar. Det är mycket enkelt att lasta, man slipper binda om lasten och hö't blir inte blött även om det skulle vara nederbörd ute.

Idag lastade jag av hästtransporten med höbalarna. Jag kånkade och bar, bal efter bal, in i lagårn. Det känns så bra att ordna med vinterfodret för djuren. Varje bal väger ca femton kilo och jag travade upp dem längst bort i lagårn,  och jag försökte trava dem så högt jag bara kunde. I taket hänger kornkärvar som vi ger hönsen under kallaste vintern. Vid ett tillfälle när jag passerade dessa kornkärvar så ser jag någonting i ögonvrån, precis bredvid mitt huvud, med ett efterföljande DUNS!!! Jag tittade bredvid mig på golvet och där satt en liten skogsmus och såg jätteförvånad ut... Han ruskade lite på huvudet, tittade lite plirande på mig och sa... Vad hände...???


Det känns jättebra när hö't är hemma... I hinkarna har vi sand till hönsens sandbad.

Så ruskade han på sig lite igen och tassade vidare, om än lite förvånad. Nog att den lille klarade det höga fallet och vilken tur att han inte föll på mig, det var nära kan jag säga... :)) Han hade alltså ramlat, hela vägen ner... från att ha suttit i en kornkärve och kalasat så tappade han fotfästet och föll i golvet... :(( Jag fortsatte bära höbalar fast jag var lite mer beredd på att ducka om en skogsmus skulle komma seglande genom luften, en andra gång... :))


Lillmusen med annalkande huvudvärk...



gardsbacken@telia.com



tisdag 21 oktober 2014

Walliska svartnosfår


Vi hade äran att få besöka Sveriges enda besättning av Walliska Svartnosfår när vi var i Karlstad.


Det var verkligen en upplevelse att få träffa Sötnosarna Svartnosarna live... <3

Vår valpköpare Felicia och hennes mamma Marita har tidigare i år importerat en kalasfin besättning av rasen från Schweiz och vi blev nu inbjudna att få komma och träffa sötnosarna personligen... :))


Minstingen Shaun med mamma...

På en gammal anrik gård i Väse strax utanför Karlstad så kan man hitta dem, fåren som närmast liknar ett sagodjur än något annat och inte nog med det, sagodjuren har börjat lamma och vi fick gosa med bagglammen, Magnus, Bährtil, Sven och minstingen Shaun, jag menar hur mysigt var inte det...???


Shaun tittar lite blygt in i kameran...

Besättningen är fortfarande i gårdskarantän, de tillbringar tiden i en stor, ljus, fräsch, nymålad ladugård och de kan inte ha det bättre. Vid första anblicken av djuren blir man tyst, därefter så börjar man att småle, sedan dras blicken till de allra minsta... De är gudomligt söta och när vi får frågan om vi vill gå in till dem så tvekar vi såklart inte en sekund.


Det var en upplevelse att få träffa fåren "inreallife"

Marita berättar om rasens speciella särdrag...

Rasen är lugn och känns trygg, Storbaggen lyfter endast lite på ögonbrynet, om nu får har ögonbryn, och accepterar oss omedelbart. Han fortsätter tugga i sig hö och bryr sig till en början inte om att vi är där. Vi gullar med lammen och Marita berättar om var och en av fåren, ungbaggarna, småtackorna, Storbaggen och så vidare... Det är jätteintressant att höra henne berätta och hon visar på lillbaggen Shaun, som tydligen har ett utpräglat rastypiskt utseende, hur de ska se ut.


Storbaggen fortsätter till en början att äta...

Nu slutar Storbaggen att äta och vänder sig om emot oss, det är stora horn han har...! Skulle han velat hade han lätt kickat ut oss från ladugården, men det vill han inte. Han går fram till Danne, ställer sig precis framför honom och ber om att få bli kliad i ullen och Danne känner att det är bäst göra som tillsagd... ;)) De hornen dealar men inte med... :))


Efter en tid så blir Storbaggen intresserad av att kolla vilka typer vi är...
 
 
Danne är accepterad och får klia honom i ullen...

På något vis kändes det STORT att få äran att besöka dessa charmtroll, denna unika besättning får i Sverige. Har jag inte fel tror jag att det är en utrotningshotad ras, det finns tydligen endast ca 3000 får av rasen kvar i hela världen. Läser du detta Felicia får du gärna rätta mig om jag har fel.



Jag skulle lätt kunna sitta kvar hos lammen fortfarande om jag finge...

Vill ni veta mer om rasen så har ni här nedan ett par länkar. Bland annat till Felicias och hennes mammas Walliska Svartnosfårs facebooksida. Där kan ni hitta en hel del information och googlar ni på bilder på rasnamnet så kommer ni att bli helt hänförda av dessa galet söta varelser... <3

https://www.facebook.com/pages/Walliska-svartnosf%C3%A5r/1635815086644666?fref=ts


Det är inte så lätt at få se ett Walliskt Svartnosfår i ögonen men jag lyckades...

Finfåren...

Vi vill tacka Marita och Kåre för gästvänligheten, den goda rödingen, den intressanta husvisningen och för upplevelsen att få träffa sötnosarna Svartnosarna live, STORT tack...!!!


gardsbacken@telia,com