fredag 21 november 2014

Grannlivsbloggen


I dagens inlägg på Grannlivsbloggen så berättar jag lite mer om Champis Junior...

Om du vill läsa... Klicka nedan...

 
 
Han är bedårande söt... C Junior... <3
 
 
 
 
 
 


torsdag 20 november 2014

Nu ska jag för er berätta...


...om C Junior, eller närmare bestämt Champis Junior.

Champis har nämligen ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN blivit pappa. Ni som följer oss på Gårdsbacken vet ju att det är länge sedan Champis fick träffa en kaninhona för allra första gången.




Hope
Det var Hope, den lilla vita kaninhonan som flyttade till Gårdsbacken för drygt ett år sedan och som skulle bli den första honan som Champis fick träffa. Jag parade dem för första gången i början av februari, Champis +Hope=sant,  och efter att den tiden passerat så visade det sig att Hope inte tagit några kaninungar... :( Nu är Hope några år gammal och jag förstår numera att man gärna ska para en kaninhona i relativ ung ålder första gången. Hope var som sagt några år vid parningen, så kanske därav inga ungar...??? Tydligen ska en kaninhane, läs i detta fall, Champis, däremot kunna få ungar hela livet ut, så det lät ju lovande.

Jag parade Champis och Hope en andra gång, en tid efter att jag försäkrat mig om att Hope inte varit dräktig efter deras första parning. När tiden nästan var inne för att föda så bäddade Hope i burets bodel av hö och hon plockade päls från sig själv. Vi började förstå att hon förmodligen var dräktig och såg fram emot eventuella ungar. Hope födde två ungar, båda var fullt utvecklade och jättefina, men tyvärr dödfödda. Vi vet inte om Hope hade haft svårt att föda fram dem eller om något annat hade inträffat i samband med födseln, de var i alla fall inte vid liv. Det var verkligen jättesorgligt, vi hade sett fram emot en liten unge efter Champis.


Tindrande ögon
Okej, historien fortsätter, vem sa att kaninavel var enkelt... :)) Nu ville jag inte para Hope någon fler gång, jag ville inte utsätta henne för en eventuellt andra svår förlossning, så hon har bott kvar här hos oss tills alldeles nyligen. Hon har fått skutta fritt på Gårdsbacken och haft en skön tillvaro här på gården tills en god vän med dotter kom och hälsade på oss för en tid sedan och goda vännens lilla dotter blev helt betagen av Hope och har tjatat sin mors öron såriga sedan dess. Flickans tjat består i att få Hope till sin egen och hon lyckades till slut äntligen övertala sin mor. Jag har lovat att om flickan tröttnar eller om de av någon annan anledning inte kan ha kvar Hope så får hon flytta tillbaka till Gårdsbacken. Jag önskar att ni också fått se flickans ögon, den dagen de kom för att hämta Hope, ögonen tindrade som en stjärna... Efter rapporter från "flickanmeddetindrandeögonensmamma" så går allt jättebra. Hope hade det bra på Gårdsbacken och hon har det bra nu. Hon har blivit sällskap till en tjej på sju år som aldrig har haft ett husdjur förut och Hope har därmed flyttat in i en liten flickas hjärta... <3


Miss Lee
Okej... inga fler parningar med Hope. Nu hade vi fått kontakt med ägaren till en liten hermelinhona med namn Miss Lee. Hon var kolsvart och söt som socker. Hon anlände till Gårdsbacken i slutet av april och hon stannade i några dagar. Champis blev upp över öronen kär och uppvaktade henne efter konstens alla regler. Nu i efterhand så kanske jag skulle ha förstått att de inte var helt perfekt för varandra. Champis är ju en blandras av dvärgkanin och Miss Lee var renrasig hermelinkanin. Hermelinkaniner är inte stora. Champis har ganska brett huvud även om han inte är så stor i övrigt. Miss Lee lämnade Gårdsbackens efter några intensiva dagar tillsammans med vår Champis. Vi hade kommit överens om att vi skulle få en av de eventuella ungarna som tronföljare till Champis. Tiden passerade och jag fick veta att Miss Lee blev dräktig men fick en svår förlossning (heter det så med kaniner också?) Hon födde några döda ungar och de hade fått hjälpa henne med födseln. Ingen av ungarna överlevde, men som tur var så klarade sig Miss Lee, och återhämtade sig snart. Vem sa att det var enkelt med kaninavel...???


White
Champis nästa date blev en annan helvit kaninhona med namn White. Vi hade fått kontakt med en kaningård som hyrde ut kaniner och White kunde gärna få komma till oss en tid, para sig med Champis, föda sina ungar och sedan återvända till kaningården. White hade haft en kull med ungar sedan tidigare och var ung och fräsch. Champis föll pladask för henne och visste inte till sig hur han skulle uppvakta henne vackert nog. Han var så snäll med henne och de fick vara tillsammans nästan hela tiden till Whites planerade födsel. När dräktighetsmånaden nästan var över så satte vi White i en egen bur, där hade hon det jättebra. Hon var en lugn och trevlig kaninhona och även om det är svårt att se om en kaninhona är dräktig så tyckte vi nog att hon var lite rund om magen. Nu bådade allt gott... Tänk om vi äntligen skulle få kaninungar på gården, vi längtade efter en C Junior, skulle han äntligen födas...??? En eller ett par dagar innan tiden var inne för födseln så blev vi lite fundersamma på White. Detta var under de allra varmaste dagarna mitt i sommaren och vi blev lite oroliga på att hon var för varm, hennes bur stod visserligen i porten där det var skugga. Jag kände på henne och hon kändes väldigt stinn om buken och hon hade dålig aptit. Jag såg att hon drack i alla fall och tänkte att det kanske hade med dräktigheten att göra. Vi tittade till henne med jämna mellanrum och vi såg att hon började plocka päls från sig själv och sätta bo. Vi sammankopplade hennes sämre aptit med att hon var nära födseln. Jag tittade till henne sent på kvällen, precis innan vi skulle gå och lägga oss och allt var lugnt, tidigt på morgonen därpå så är hon död...!!! Jag trodde inte mina ögon när jag gick ut i lagårn för att titta till henne och jag hittar henne död i buret. Hon hade inte fött några ungar och jag kände noga på hennes mage för att försöka känna om något rörde på sig där inne, men kunde inte känna något. Något måste ha gått fel, förmodligen i samband med födseln. Vem sa att det var enkelt med kaninavel...???

Vi sörjde White, hon var så fin och hade förmodligen varit en perfekt kaninmamma till sina ungar, det var mycket trist att hon "dog i barnsäng"... :(( Och vi hade fortfarande ingen avkomma efter Champis. Och saken är den att Champis börjar bli gammal, jag är inte säker på hur länge till han hänger med oss. Jag tycker att han har blivit gammal denna sommar och en kanin på upp emot tio år är gammalt. Vi hade tiden emot oss kändes det som.


Fortfarande inga kaninungar...
Okej..  vi raggar vidare... Samma kaningård som White kommer ifrån har en annan kaninhona som skulle tänkas passa Champis. Nu vill vi inte ta hem fler kaninhonor till Gårdsbacken, utan föreslår att vi kommer med Champis till henne istället, lämnar honom några timmar och hämtar upp honom lite senare. Sagt och gjort, så får det bli... Vi borstar upp honom lite extra, nää, skämt å sido, vi tar med honom till denna kaningård, låter honom träffa på sin nya tilltänkta och lämnar honom där några timmar... En månad senare så får vi veta att kaninhonan inte fått några ungar... :(( Vem sa att det var enkelt med kaninavel...???


Champis Junior är född
Vi letar vidare och ger inte upp... vi vill inte ha en vädurshona och vi vill inte ha en lejonhuvad hona till Champis, de raser som verkar vara de allra vanligaste kaninraserna som sällskapskaniner... Raser som är lugna och trevliga som sällskapskaniner, vi vill ha en vilde... :))
Jag har kikat lite på diverse kaninraser och jag tänkte mig att en rexhona inte vore helt fel för Champis. Nu blev det inte en renrasig rexhona men det finns rex i henne, Champis nästa hona i raden... Vi hälsade på hos henne också, och jag kan ärligt säga att jag inte hade alltför stora förhoppningar om att det skulle lyckas denna gång heller... MEN det gjorde det...!!! I slutet av september så föddes C Junior, ÄNTLIGEN har Champis blivit pappa och vi har fått vår tronarvinge till Gårdsbacken. Jag är osäker på om vi hade gjort något mer åt saken om det inte hade blivit någon kaninbäbis den här gången heller... Champis börjar som sagt bli mycket gammal och jag tycker att han blivit så mycket äldre bara den senaste tiden. Det är inte samma fart på honom som det brukar vara och han sitter gärna under den värmelampa som jag försett honom med.

Vi har träffat C Junior och han är bedårande söt... jag kan faktiskt se en viss likhet med Champis även fast rexkorsningen slagit igenom en del. Vi kommer att få hämta hem honom snart och vi längtar efter att få se vad han är för personlighet. Det ska bli så spännande att se om det finns något i honom som påminner om Champis, kungen. Till en början kommer han att få bo hos oss inne i huset, för att vänja sig med oss, därefter får han flytta ut till resten av gänget. Förhoppningsvis så kommer Champis och han att kunna samsas om utrymmet i lagårn och jag är säker på att Champis. -Kungen av Gårdsbacken, har en hel del att lära sin son... C Junior, prinsen...




 
Sagan fortsätter...




gardsbacken@telia.com




måndag 17 november 2014

Giiiimmmmmmmiiiieeeee...!!!


Det finns något som heter att dela med sig...





gardsbacken@telia.com




Visar lite Granngårdsprylar...


Jag länkar er vidare idag också... till Grannlivsbloggen. Där kan ni kika på oss som visar upp lite Granngårdsgrejer... Och det gör vi gärna, då grejerna visar på kvalitet...

Välkommen att titta in, om ni vill... :))