måndag 2 mars 2015

Milla besöker Gårdsbacken


Två Gimmie...??? var det någon som så roligt kommenterade en bild på både Gimmie och Mila... :))

Och faktum är att det är lite så, Milla är ur Gimmiekullen och den av valparna som är mest lik sin kära mor. Vi har haft äran att få följa Milla, ända sedan hon flyttade från Gårdsbacken, åtta veckor gammal. Hon bor tillsammans med sin husse och matte i närliggande stad så det har varit enkelt och framför allt mycket trevligt att kunna bibehålla kontakten med Milla och hennes familj under alla år...


Gårdsbackens Auchentoshan, Milla

Dessutom har vi äran att få "låna" Milla de gånger hennes husse och matte är på resa, vilket är extra skoj. Milla går bra ihop med de andra i vår hundflock. Lime gör allt hon kan för att uppmuntra moster till lek och ibland får hon jobba extra mycket för att lyckas...


Vackra Milla vallar får...

Milla får så klart träna vallning när hon är på besök och hon är en stark och intensiv vallhund. Igår fotade vi lite under träningspasset med Milla, jag delar med mig några bilder så får ni se vilken skönhet hon är... <3


Milla vallar med mycket fokus...


gardsbacken@telia.com






lördag 28 februari 2015

Vackra vita vinterdagar...


Det blir inte så mycket bättre än så här... Himlen är vackert blå och solen skiner och det går inte att vistas inomhus, man måste UT...

Jag vinkar till Er... :))


...UT och ta del av dagen. Kaffetermos fylld... Check... Smörgås paketerad... Check... Hundarna redo... definitivt check... :))


Gillar de att springa...?


Vi behöver ju inte åka så långt för att ha det riktigt bra, bara runt knuten, typ... :)) Med skotern så kör vi upp superfina spår att promenera på, spåren blir så hårda och fina. Vi drar en SJ-pall efter skotern, en pall som vi modifierat lite och så blir det spår som håller perfekt att gå på.



Danne drar en aning modifierad SJ-pall efter skotern och det blir kalasfina
promenadspår...

Vi drog alltså iväg, med skoter, dogs, fikakorg och strålande humör ner till Oxnäset och ut på sjön. Det är en skare som gör att hundarna väldigt lätt kan springa utan att kliva igenom snön, behöver jag berätta att de fullkomligt älskar att springa... Tänk så otroligt mycket energi det finns i deras kroppar.



Vem kör egentligen...?

Dagen blev underbar, vi satt där nere på Oxnäset och njöt, av solens värme, av hundarnas glädje och vårt goda fika... :)) Jag har sagt det förut, jag säger det igen, jag är så tacksam att få ha allt detta bra omkring mig...!!!



Hundarna gillar dagar som denna...



Ready to run...


Finaste Fame... <3


Nu är det kväll och jag ska laga till en laxsoppa med fänkål, paprika och röd lök... Ett smördegstäcke kommer att täcka soppskålarna, det kommer att smaka ljuvligt efter en dag ute... Behöver jag berätta att hundarna är trötta...?


gardsbacken@telia.com



torsdag 26 februari 2015

R.I.P CHAMPIS


Champis skuttar och vallar nu vidare på evigt gröna ängar...

Det var en tid före jul som jag märkte på Champis att han inte var sig lik, han låg helst under värmelampan och han hade inte samma aptit som han brukade ha. Jag fick riva morötterna till honom och jag bjöd honom alltid på saker han tyckte om för att uppmuntra hans aptit, men allt eftersom tiden gick så blev han bara tröttare och tröttare. Förutom tröttheten och hans försämrade aptit så kunde jag inte se något fel på honom, hans tänder var okej, hans ögon torra och fina, det var bara att acceptera att Gårdsbackens lille personlighet var gammal och att åldern hade börjat ta ut sin rätt...


Champis - the herding rabbit




Jag var under den här tiden lite rädd att gå ut i lagårn, rädd för att hitta honom död och en dag besannades mina farhågor, Champis hade somnat in där under värmelampan. En stor liten dvärgkanin har slutat sina dagar på Gårdsbacken och nu skuttar han vidare på för alltid gröna ängar. Champis blev nästan tio år.



När det passade Champis så dög dom... fåren... :))

Champis och Champis JR hann kampera ihop några veckor på Gårdsbacken innan kungen lämnade över tronen till sin arvinge och trots att tomheten efter Champis är STOR på Gårdsbacken så fylls den till viss del av CJ's bravader. CJ har verkligen fått sin fars personlighet, likheten är många gånger slående.


Nån tacka var Champis favorit...


Saken är bara den att CJ, som är ung, är otroligt full av energi och ger både höns och får lite väl mycket upplevelser emellanåt. Jag har ibland fått stänga åt hålet till hönshuset där CJ kan hoppa in och ut ur hönshuset, för att hönsen skulle få lite lugn och ro och jag hittar små sår, på nosarna på några av tackorna, de tackor som inte behagar flytta på sig när CJ ska fram...



Vid detta tillfälle hade han tagit med sig några av de större kycklingarna
till fårstallet...

Jag kommer att berätta mycket mer om CJ och hans bravader framöver, för tillfället vill jag hedra Champis, som för alltid kommer att leva kvar i våra minnen, vilken unik liten kanin har var, jag skulle kunna skriva en bok om honom... och jag har börjat... ;)






En tid efter Champis död var jag även lite orolig för Gullina, hon som sedan lång tidigare hade ruggat började återigen att tappa alla fjädrar, hon såg alldeles, alldeles anskrämlig ut och jag tänkte att nu tappar vi henne också, hon vill förmodligen hänga med Champis... Men sedan CJ flyttade in i hönshuset en tid efter Champis död så har hon piggat på sig betydligt och nu är hon fin i fjädrarna igen... <3



Champis och Gullina delade ofta och gärna matskål...


Världens mest kände kanin har slutat sina dagar, men han lever vidare på Gårdsbacken genom sin son, Champis Junior... och genom min berättelse.


Vilken lycka att Champis hann ge oss CJ innan han skuttade vidare... <3



Du saknas oss,
finaste och coolaste kaninen, Champis...<3

 

gardsbacken@telia.com




tisdag 24 februari 2015

Vintrig promenad


De här dagarna, med temperatur runt nollgradigt och blå himmel och strålande sol, de är inte helt fel...

Skoterspåren håller att gå på eftersom det varit minusgrader under natten och jag följer gärna skoterspåret ner till sjön när jag går mina promenader med hundarna...

Lime och hennes polare Irra springer på som två virvelvindar i snön och de har så roligt tillsammans, springa, busa, nosa, gräva, springa igen, hoppa, skutta och åter springa...det är livet.


Friends...

Glad Springer...

Busa, springa, busa, busa...

Och nosa på samma fläck... :)

Och på samma träd... :)

Jag tycker om att ha denna fantastiska natur runt omkring mig och hundarna gillar det också... Och med solen som börjar värma dagarna så kan nästan säga att jag gillar snön... men bara nästan... Jag pratade med god vän idag och jag skulle få ta över hennes längdskidor, det kommer förmodligen att vara starten på en ny karriär, Charlotte... se upp i spåret... ;)


Grattis Kalla, till guldet idag!!!



gardsbacken@telia.com