onsdag 23 juli 2014

Uttorkning och överhettning av hund


Egentligen skulle här ha varit ett inlägg om min helt perfekta födelsedag i Visby, men... Saker blir inte alltid som man har tänkt sig... Tyvärr!!!

Istället kommer här ett inlägg om vår lilla Limpa och om att hon just nu ligger inlagd på Djursjukhuset i Sundsvall. Jag tänker berätta ifrån början och en stor anledning till att jag skriver detta inlägg är för att JAG VILL VARNA OCH UPPMÄRKSAMMA hussar och mattar att vara försiktig med sina hundar i extrem värme!!!


HELT GALET, precis nu visar termometern på över femtio grader...
visserligen i solen men ändå!!!

Det var i måndags det började, Limes kullbror Oban kom hit till gården och Danne, jag och hundarna skulle ha en härlig dag hemma. Vädret var soligt, vilket egentligen bara är förnamnet, vädret var stekhett!!! Vi hade dörren öppen till huset och hundarna kunde gå lite som de ville, ute eller inne. Vi har vattenskålar på ett flertal ställlen på gården som jag alltid försöker ha färskt vatten i och man tänker att de sköter detta själv... Att hålla sig i skuggan, att dricka vatten och så vidare.

Mitt på dagen, när solen var som allra varmast så bestämde vi oss för att ta med hela gänget ner till sjön för att de skulle få svalka sig i vattnet. Alla hundarna älskar vatten, så det var skönt för dem att kunna simma omkring. (Nu i efterhand har vi fått veta att ett svalkande bad är bra för stunden för hunden, men är ofta överskattat när det är extrem värme)

Väl uppe på gården igen så fortsatte Danne och jag med våra trädgårdsbestyr och hundarna var med, de var ganska loja i värmen men de var tillsammans med oss hela tiden. Jag klippte lite gräs och fick be Lime att inte vara i vägen, då hon gillar att stjälpa till vid gräsklippning. Klockan blev nio på kvällen och så kommer Lime fram till oss och ser väldigt ynklig ut. Hon ställer sig i vägen och trycker sig både mot Dannes och mina ben. Öronen är bakåtstrukna och det rinner saliv ur hennes mungipor. Hon hässjar inte men andas tungt. Hon går stelt med frambenen och vi förstår direkt att någonting är riktigt fel.

Jag sätter mig ner bredvid henne och stryker henne över kinderna och ryggen och jag tittar i hennes mun för att upptäcka att hennes tandkött är alldeles ljust. Danne har gått in för att hämta vatten till henne, men hon är inte intresserad av att dricka. Hon mår troligtvis för illa vid denna tidpunkt. Vi hämtar febertermometern för att tempa henne och får en chock... Hon har närmare 42 i feber!!!

Nu kastar vi oss på telefon och ringer jourveterinären här i Ö-vik och får besked om att vi får komma in på tjugo minuter. Perfekt. Vi förstår samtidigt att det kan bli så att de skickar oss vidare, till typ Sundsvall, så vi gör snabbt klart med djuren hemma och packar in alla hundarna i bilen, i fall att...

På djursjukhuset i Örnsköldsvik mottogs vi av en dansk veterinär och en dansk djurskötare. Sorry, Gitte... men jag har SÅ svårt för att förstå danska. Det är någonting med det danska språket och mig som inte faller sig naturligt. Jag önskar jag hade haft dig som tolk Gitte!!! Som tur var så förstod Danne bättre vad de sa. De tog några blodprover på Lime, de röntgade henne och de gav henne dropp och skickade oss vidare till Djursjukhuset i Sundsvall.

Febern gick ner lite i samband med droppet och när vi stannade mitt på hållet till Sundsvall, vi har ca 17 mil dit, så var hon mycket piggare, hon gick med svansen i vädret och rastade sig riktigt. När vi kom till Sundsvall så hade hon drygt 40 grader i feber. Efter att fått träffa en veterinär som lyssnade noggrant på vad vi hade att säja och undersökte Lime grundligt så ville de att hon skulle stanna kvar över natten. Klockan var nu över två på natten och vi var inte så uppåt när vi lämnade Djursjukhuset och vår käraste lilla Lime... <3

Vi tänkte att hon skulle få följa med oss hem igen dagen efter så vi beslöt oss för att stanna kvar i stan. Vi slog en signal till Scandic Hotel, berättade för dem om vår situation och bad om ett schysst pris för några timmars sömn och för hundarna att få sträcka på benen. Det schyssta... priset var 1200 spänn så vi sa tack och nej tack!!!  Det fick bli några timmars sömn i bilen. Vandringshem och stugbyar svarade inte denna sena timme... :(( Men det var inte oss det var synd om, det var kära hjärtat som inte fick följa med oss hem... :((

Dagen efter ringde veterinären upp som utlovat och berättade att Lime var feberfri och i full fart. Vi hade funderat hit och dit vad hon hade råkat ut för och veterinären tror starkast på uttorkning och överhettning. Lime är i en ålder där hon inte lägger på någonting, trots att vi ger henne nästan dubbla portioner mat, så lägger hon inte på sig nämnvärt, därför så blir det väldigt sårbart i sådana här extrema situationer. Vi har en sommarvärme över oss som vi inte brukar ha... Vi är inte vana av sådan här värme och inte våra hundar heller och trots att vi tänker att de ska känna av själva hur mycket de tål, söka sig till skugga, dricka vatten och så vidare så är det nog inte så alla gånger... Inte i Limes fall. Hon är ung och vill alltid vara med, hon är glädjen själv och missar inte mycket som händer på gården i vanliga fall. Hon har förmodligen i sin iver att vara med glömt bort att känna efter och bara hållit igång och tagit av sitt lilla, obetydliga reservförråd tills det är helt tomt och då börjar kroppen istället ljudligt protestera...

Så synd bara att det inte gick att se tidigare, vi har funderat i efterhand om vi hade kunnat göra annorlunda och vår lärpenning ska bli att vi sådan här extrem värme som råder för tillfället så håller vi hundarna i stillhet, på så svalt ställe som möjligt. Hos oss är källaren svalast, med jordkällardörren öppen... Man får vända lite på dygnet och aktivera hundarna på sena kvällar, nätter istället.

Nu är inte historien slut här... När vi kom till Djursjukhuset dagen efter så är det första jag hör, välbekanta skall långt ner från korridoren... Det är Lime som skäller, säger jag till Danne, tror du svarar han. Ja, jag är säker på att det är Limes skall och visst var det det... Om inte något är så bra som hon tycker så protesterar hon gärna med lite skall, och att sitta där i en box var utöver hennes vilja... :)) En sköterska hämtade henne och jag blev jätteglad över att få se hur pigg hon var... Superbra!!! Vi fick träffa en veterinär innan hemfärden och vi kom överens om att det måste ha varit en rejäl uttorkning Lime drabbats av... Vi och dem lämnade dock en liten reservation öppen...

Nu hade vi ett par timmar hem igen och väl hemma så var djuren prio ett. Vi skulle ha besök senare på kvällen och började fixa lite inför det besöket. Hundarna fick vara inomhus, där var det i alla fall lite svalare är utomhus. Lime var trött och vi tänkte att hon säkert behövde vila upp efter vad hon hade varit med om. Våra kära vänner dök upp och visst hälsade Lime på dem men hon återvände ganska snart tillbaka till bädden och somnade. När vi skulle ta hundarna på rastningsrunda var Lime inte alls lika alert som hon vanligtvis är, så jag började iaktta henne igen. Det knöts sig lite i magen då jag konstaterade att hon var sämre igen. Jag tittade på tandköttet som återigen var alldeles ljust... Vi tempade... 40, 5 visade termometern... och det blev en ny tur till Sundsvall...


Här hade vi precis kommit hem från Djursjukhuset och Lime såg då pigg
och kry ut och ville gärna vara med...

Vårt käraste lilla knyte... <3 Bli frisk!!!

Och där är vi nu...
Lime ligger inlagd under bevakning. Vid vårt senaste samtal med veterinären, för några timmar sedan så berättade de att hon är mycket piggare... Hon äter, busar med personalen och... hmmm... Skäller... Men hon får stanna ännu en natt, vi vågar inte hämta hem henne, för att ska få ännu ett återfall... Nu vill vi att de ska se att läget är stabilt innan vi åker ner och hämtar hem henne.

Jag vill främst med detta inlägg varna hussar och mattar att vara lyhörda på sina hundar och inte utsätta dem för fysiskt ansträngning när det är sådan här extrem och ovanlig värmebölja. och se till att de får i sig vätska!!!

Och snälla... håll tummar och tassar för att Limpan kryar på sig snabbt, hon är SÅ saknad här hemma!!!

Jo, vi har precis fått nys om Royal Canins vätskeersättning, Rehydration Support Dogs... det ska i alla fall våra hundar få från och med nu i sådan här värme och vid stor fysisk ansträngning!! Och tydligen finns det någonting som heter Resorb för oss människor som vi kan ta som vätskeersättning... Resorb finns att köpa på Apoteket...



Gimmie gör gärna reklam för Royal Canins vätskeersättning, som det från och
med nu kommer att bjudas på, här på Gårdsbacken...





gardsbacken@telia.com





måndag 21 juli 2014

Vacker Visbyafton

 

Efter att vi checkat in på hotellet i Visby, den där första kvällen, så gick en promenad med dogsen, på stan...

Visby stad är så otroligt vacker och det finns så mycket att upptäcka... Man går en stund, man stannar upp och tittar sig omkring och man upptäcker många små detaljer, främst på alla unika, antika byggnader. Gatorna är charmiga... Det blir lite utlandskänsla!


En typisk liten gata innanför murarna...


Tänk om fåren hade haft denna villa i sin fårhage... Vilken mumsbit!!! 

Det blev en underbar första afton där i Visby. Efter att ha bekantat oss lite med Visby stad så letade vi oss ner till havet och gick en lång kvällspromenad med hundarna efter stranden. Vi upplevde solnedgången i horisonten och färgerna på himlen blev urtjusiga... Vilken kväll!!!








Jag njuter verkligen av att vistas nära havet. Jag satte mig ner på stranden, bland alla vackra stenar, jag petade och letade och hittade den ena efter den andra vackra stenen. Jag byggde ett litet torn av sten och hundarna strosade i vattenbrynet och vi hade det bra!!!


Havet, stenar, hundar - då trivs jag... <3

Dagen efter fyllde jag år... eller vänta nu... det slutade jag ju med för fler år sedan, vid tjogofem typ... ;))


gardsbacken@telia.com











söndag 20 juli 2014

Gårdsbacken besöker Gotland


Nu har jag tänkt att ni ska få följa med oss till Gotland... Okej inte direkt kanske, men så här i efterhand...




Jag har fotat massor och vill så gärna dela med mig av vår resa till underbart vackra Gotland. Vi åkte tidigt i torsdags förra veckan och bilade ner till Nynäshamn, där färjan låg och väntade på oss. Vi var där i så god tid att vi hade tid att rasta hundarna ordentligt innan vi klev på färjan...


Här står vi i färjekön... När man har hundar i bilen får man stå i en speciell fil, 
Vi valde att behandla vår hundar med Frontline mot fästingar medan vi väntade
 att få köra ombord på färjan...

Vår resa till Gotland var planerad att vara, en semestertripp, plus att vi skulle tävla med Fame ett par dagar och jag skulle få fira min födelsedag där på ön... Wow... Nice!!!

Färjan över tar ca tre timmar. Vi valde att låta hundarna stanna kvar i bilen eftersom bilresan inte är speciellt lång och vi hade låtit dem springa av sig ordentligt innan vi körde på färjan. Jag vet att man kan, om man vill, ta med dem till en, för hussar och mattar avsedda sittplatser, men våra hundar är så trygga i bilen att vi bedömde att det var lugnast för dem att få ligga kvar i bilen.

Det var soligt och varmt väder och efter att vi kört på bilen på färjan så letade vi oss upp på soldäck där vi hittade ett par sittplatser i solen. Jag njöt av solen, av vinden från havet och av ljudet från färjans motorer som var på väg att ta oss till några dagar på Sveriges största ö.




Detta är vår färja som lämnat oss på ön och som nu styr kosan mot fastlandet
igen...

Så efter ca tre timmar så började vi skymta land i sikte och vi letade reda på bilen och kollade så att hundarna hade klarat bilfärden bra. Det hade dom, Gimmie låg med benen i vädret och tungan utanför och sov som en stock, det var svalt och skönt på bildäck. Fame och Lime såg däremot äventyrsladdade ut, jag är säker på att Fame hade koll på att det nalkades tävling för hennes del... :))

Väl på torra land så bestämde vi oss för att leta rätt på vårt hotell som vi bokat sedan tidigare... Det låg innanför murarna vilket innebar att vi hade rätt att köra bilen igenom och innanför murarna. Gatorna är verkligen trånga där inne i Visby, jag upplevde som om de flesta gatorna var enkelriktade och jag är glad att Danne gillar att köra bil och är duktig på det också. Jag sitter gärna på passagerarsidan och är nöjd med det...



Vårt hotell innanför murarna...

Vi hittade ganska snart vårt hotell, Breda Blick, som ligger nära stranden och havet. Vi fick ett stort trevligt hotellrum, där vi hade tillåtelse att ha med hundarna. När man är ute på sådana här resor så blir det mycket bil för hundarna så vi bokar alltid hundrum så att de sak få möjlighet att röra på sig.

Efter att vi checkat in så tog vi en underbar promenad längst stranden med hundarna, som gillade att vi har semester... :)) Jag är, som ni kanske vet, galet förtjust i stenar, ni kan förstå min förtjusning när Visbys strand var täckt med sten, och med den allra vackraste sten. Jag fick lära med senare att många av stenarna är kalksten längs stränderna i Visby.


Vi gick en lååång promenad längs Visbys ständer...
 
Stränderna var täckta av dessa fantastiskt vackra stenar...

Här på piren satt vi oss ner och njöt av havet, semestern och utsikten!!!

Jag tänker stanna här för ikväll... Jag kommer att fortsätta berätta om vår tripp till Gotland i mitt nästa inlägg också, för dagen efter fyllde jag år, och vilken födelsedag det blev!!! Titta gärna in igen... :))


Fame och Lime njuter av att svalka tassarna...



gardsbacken@telia.com



lördag 19 juli 2014

Tack Reinhold och Signe...


Jag har blivit tilldelad ett stipendium...

Jag känner mig stolt och otroligt hedrad och om det hade varit möjligt så hade jag velat krama om paret... Reinhold och Signe Eriksson. Ett par som jag för bara några dagar sedan inte ens visste om att de överhuvudtaget hade existerat...




Så här gick det till;
Jag hämtar nästan aldrig posten, det brukar vara Danne som plockar upp den ur brevlådan på väg hem från jobbet. Vi får posten väldigt sent här i byn och den här speciella dagen så fick jag plötsligt för mig att ta med Gimmiegumman på en promenad, det var bara hon och jag, och på tillbakavägen hem igen så passerade jag brevlådan och stannade till för att plocka med mig dagens reklam och vita räkningskuvert... Så mycket annat tycker jag inte att man får i brevlådan nu för tiden...

Men...Den här speciella dagen så var där ett orange kuvert med bland reklamen, och på kuvertet så var det vackert textat mitt namn, Paula Lundberg. Okej, vad var nu detta??? Ibland så kan det ju faktiskt förekomma att där i brevlådan ligger en inbjudan till ett bröllop eller dop. Det mystiska dock var att det var endast mitt namn på kuvertet.

Raskt sprättade jag upp kuvertet och ögnade snabbt igen innehållet... Mina ögon fastnade på ord som stipendium, gratulerar, till dig, stiftelsen Reinhold och Signe Erikssons minne och så vidare. Jag trodde inte mina ögon, jag... hade blivit tilldelat ett stipendium...!!!


Tack stiftelsen...!

Jag kände snabbt en otrolig varm känsla inom mig och några tårar trillade ner utefter min kind. Jag läste vidare att detta par, Reinhold och Signe Eriksson, vars efterlämnade egendom skulle tillfalla en stiftelse, vars avkastning skulle användas som stipendium och just nu hade jag...!!! blivit tilldelad en summa pengar ur denna stiftelse. Hela 8000:- fick jag, det är mycket pengar.

Varm inombords så tog jag med alla hundarna på en fortsatt promenad ner till sjön, till Oxnäset. Där satte jag mig vid stranden och jag kände mig så stolt. Jag lyfte blicken mot himlen och jag hoppas att paret Reinhold och Signe kunde se mig och min tacksamhet. Hade jag haft deras nummer hade jag ringt... :))



Denna bild tillägnar jag Reinhold och Signe... RIP <3

 

Tack, Reinhold & Signe... <3




gardsbacken@telia.com